Vissa förslag om kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag

Till Regeringskansliet, Finansdepartementet

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har tagit del av rubricerad promemoria. Verket har inga invändningar mot förslagen i promemorian men lämnar följande synpunkter.

Förslaget om kompensation till födda 1957

I promemorian föreslås att det under 2024 ska ges ersättning till födda 1957 i form av en kompensation. I promemorian övervägs om det i stället för en kompensation bör ske en lagändring som i efterhand ger aktuella personer rätt till ett förhöjt grundavdrag 2023. Det bedöms dock inte vara genomförbart. Det anförs i sammanhanget att ett sådant alternativ inte nödvändigtvis skulle vara gynnande för alla som omfattas av bestämmelsen, ett retroaktivt avdrag skulle t.ex. kunna minska en persons redan mottagna stöd och transfereringar från socialförsäkringssystemet. SPV uppfattar det som att därmed menas att vissa stöd och transfereringar från socialförsäkringssystemet minskas med en persons nettoinkomst och om nettoinkomsten genom ett retroaktivt förhöjt grundavdrag ökar riskerar personen ha fått för högt stöd eller transferering från socialförsäkringssystemet. Det framgår inte av promemorian om det innebär att den föreslagna kompensationen kan medföra att vissa personer sammantaget sett – d.v.s. med hänsyn till skatte- och socialförsäkringssystemet – i viss mån kan anses bli överkompenserade. Det framgår inte heller om kompensa­­tionen kan påverka stöd och transfereringar från socialförsäkringssystemet när den utbetalas under 2024.

Angående socialavgifter

Höjningen av åldersgränsen från 65 till 66 år (2023) respektive 66 till 67 år (2026) för det förhöjda grundavdraget lades fram år 2020 i Finansdepartementets promemoria Vissa ändrade åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet. I promemorian föreslogs samtidigt motsvarande ändring av åldern för socialavgifterna.

Enligt socialavgiftslagen ska ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 66 år endast ålderspensionsavgiften betalas. År 2026 höjs åldern till 67 år. Eftersom 1957:orna vid ingången av 2023 inte hade fyllt 66 år torde – i stället för endast ålderspensionsavgiften – fulla arbetsgivar- eller egenavgifter ha erlagts under 2023. SPV noterar att denna fråga inte behandlas i rubricerad promemoria. Det framgår inte heller något ändringsförslag i den delen angående år 2026. Utan en förändring uppfattar SPV att socialavgifterna för födda 1959 under 2026 inte heller då endast kommer att utgöras av ålderspensionsavgiften.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Nilla Alestig. I beredningen har även chefsjuristen Jimmy Everitt deltagit.

• Datum: 2023-12-21
• Vår beteckning: MD 2023/406
• Er beteckning: Fi2023/02676

Vissa förslag om kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag (pdf, nytt fönster)

Betänkandet Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst SOU 2023:30

SPV har tagit del av rubricerat betänkande.

Av betänkandet framgår bland annat förslag om att SGI ska kunna fastställas utifrån historiska inkomster som baseras på arbetsgivardeklarationer på individnivå (AGI). SPV ser positivt på flera av de effekter som uppstår för den enskilde med en beräkning utifrån historiska inkomster, däribland att en enskild inte kan förlora hela sin SGI från en dag till en annan. SPV lämnar i övrigt följande kommentarer.

Fler inkomster föreslås bli SGI-grundande

I betänkandet föreslås att alla inkomster som utgör underlag för arbetsgivaravgifter ska bli SGI-grundande vid beräkningen av historiska inkomster. En konsekvens av detta är att vissa inkomster som i dag inte inräknas i SGI kommer att bli SGI-grundande. Som exempel på sådana inkomster anges avgångsvederlag.

De inkomster som får tillgodoräknas ska - för anställda - ha förelegat under en ramtid på tolv månader. Det framgår att själva anställningen inte behöver ha förelegat under hela ramtiden utan att inkomster från anställningen ska ha mottagits under ramtiden. Efterskyddet efter anställningens upphörande gäller så länge det finns inkomster inom ramtiden som ska beaktas.

SPV uppfattar att utredningen tar sin utgångspunkt i att inkomster som utgör underlag för arbetsgivaravgifter uppbärs under anställningstid eller i nära anslutningen till sådan. SPV vill i det sammanhanget tillägga att det finns vissa former av avgångsförmåner som utges löpande efter anställningens upphörande under en längre period. Exempel från SPV:s verksamhet på sådana ersättningar är avgångsvederlag till myndighetschefer, som kan betalas ut i två år, och ekonomiskt omställningsstöd respektive inkomstgaranti till riksdagsledamöter. Inkomstgaranti utgör underlag för arbetsgivaravgifter de fem första åren av utbetalningstiden. Exempel utanför SPV:s verksamhet torde vara avgångsersättning till statsråd och avgångsvederlag till statssekreterare som kan utges under ett respektive två år. Så som SPV uppfattar utredningens förslag kommer sådana ersättningar kunna bli SGI-grundande, under förutsättning att inkomsterna ligger inom ramtiden om tolv månader före tidpunkten för bestämmandet av SGI.

Rättelser av AGI vid återbetalning

De avgångsförmåner som anges ovan minskas med vissa andra inkomster som förmånstagaren har. Eftersom minskningen ska ske med inkomster under utbetalningsåret är det först vid utbetalningsårets slut möjligt att veta vad förmånen rätteligen skulle ha uppgått till. Det kan vid en sådan avstämning bli fråga om återkrav av för högt utbetald förmån som medför rättelse av tidigare inlämnad AGI. Detta innebär att för den typen av förmåner, d.v.s. sådana som under utbetalningsåret ska minskas med andra inkomster, kan det dröja innan  en tidigare inlämnad AGI rättas.

Ovanstående typ av förmåner torde visserligen inte vara vanligt förekommande men såvitt SPV kan se framkommer i betänkandet ingen uppgift om hur ofta det generellt sett sker rättelser av AGI, och hur ofta det därmed kan tänkas bli aktuellt att en fastställd SGI kan påverkas. Det är ett förhållande som bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

En rättelse av AGI ska ske för den redovisningsperiod som den felaktiga utbetalningen gjordes. Det är oklart för SPV om det kan förekomma varianter i praktiken av hur utbetalare genomför sin rättelse av AGI,  om det exempelvis förekommer att utbetalare korrigerar hela återbetalningsbeloppet på en (1) månad för att få beloppet hänförd till rätt år eller om återbetalningsbeloppet fördelas på olika månader. SPV kan i vart fall konstatera att det för beräkningen av SGI blir av betydelse hur rättelsen sker.

Tilläggsutbetalning och periodisering

Vid ovan nämnda avstämning kan det i stället bli fråga om en tilläggsutbetalning. Denna ska då enligt kontantprincipen redovisas på den månad utbetalningen sker. Det innebär att en person skulle kunna få ett stort belopp utbetalat till sig som redovisas på en månad.

Utredningen tar upp situationen att det i vissa fall kan bli nödvändigt att frångå kontantprincipen när ersättningen till en enskild skulle bli alldeles för hög eller för låg. Det gäller i princip när ersättning i någon mening borde ha betalats ut under en längre period men inte har det, till exempel ett avgångsvederlag som avser flera månader men som betalas ut i klumpsumma. Utredningen lägger därför ett förslag på att inkomster ska kunna periodiseras och att Försäkringskassan kan ta fram en föreskrift på vilka inkomster som ska kunna periodiseras, samt hur denna periodisering sker lämpligast.

Då Försäkringskassan inte har kännedom om att inkomsterna eventuellt bör periodiseras föreslås att den enskilde måste begära att periodisering ska ske. SPV:s reflektion i sammanhanget är att en sådan begäran kan vara intressant för den enskilde vid utbetalning av en klumpsumma för framtida månader men sannolikt mindre intressant vid en engångsutbetalning som avser förgångna månader. Detta då äldre månader inom ramtiden på tolv månader löpande faller ut och nya månader tillkommer, enligt utredningens förslag.

Förändring av fastställd SGI kan få påverkan för olika aktörer

Av betänkandet framgår att om en AGI rättas kan Försäkringskassan behöva utreda skälet för detta och eventuellt kan bestämmelser om återkrav bli aktuella. SPV uppfattar att därmed avses att när en AGI rättas kan det påverka SGI:n vilket i sin tur kan påverka en beslutad förmån som baseras på SGI. Det kan resultera i ett återkrav, eller i en tilläggsutbetalning.

Som utredningen tar upp i konsvensbeskrivningen påverkar SGI inte endast socialförsäkringsförmåner utan uppgiften kan även användas av andra aktörer för att fastställa rätten till förmånen eller förmånens belopp. För SPV:s vidkommande ska - utöver att avgångsförmåner kan minskas med inkomster inkluderat vissa socialförsäkringsförmåner - exempelvis sjukpension enligt det statliga tjänstepensionsavtalet minskas med arbetsskadelivränta vars livränteunderlag enligt socialförsäkringsbalken motsvarar SGI. Om livräntan ökar kan sjukpensionen minska och vice versa.

Ovanstående samband mellan SGI, socialförsäkringsförmåner och andra förmåner medför att det är eftersträvansvärt att det föreslagna systemet inte medför hög risk för ändringar av tidigare fastställd SGI och efterföljande förmån.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Nilla Alestig. I beredningen har även chefsjuristen Jimmy Everitt deltagit.

• Datum: 2023-12-15
• Vår beteckning: MD 2023/383
• Er beteckning: S2023/02066

Betänkandet Ett trygghetssystem för alla – nytt regelverk för sjukpenninggrundande inkomst SOU 2023:30

Yttrande över betänkandet Genomförande av minimilönedirektivet SOU 2023:36

Till Arbetsmarknadsdepartementet

Med utgångspunkt i Statens tjänstepensionsverks ansvarsområden bedöms förslagen i utredningen uppfylla Sveriges åtaganden enligt minimilönedirektivet. Statens tjänstepensionsverk har i övrigt inga synpunkter på förslagen i betänkandet.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Karin Erixon.

• Datum: 2023-10-23
• Vår beteckning: MD 2023/299
• Er beteckning: A2023/00943

Remissvar Statens tjänstepensionsverk (pdf, nytt fönster)

Yttrande över SOU 2023:12 Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har utifrån sitt uppdrag som administratör av statlig tjänstepension inga synpunkter på utredningens förslag.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören efter föredragning av verksjuristen Tony Törnqvist, föredragande. I den slutliga handläggningen har även chefsjuristen Jimmy Everitt deltagit.

• Datum: 2023-08-16
• Vår beteckning: MD 2023/184
• Er beteckning: S2023/01513

Remissvar Statens tjänstepensionsverk (pdf, nytt fönster)

Yttrande över promemorian Ds 2023:13 En registerlag för Inspektionen för socialförsäkringen

Till Socialdepartementet

Statens tjänstepensionsverk tillstyrker förslaget som lämnas i promemorian.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Karin Erixon. I den slutliga handläggningen har även chefsjuristen Jimmy Everitt deltagit.

• Datum: 2023-08-16
• Vår beteckning: MD 2023/184
• Er beteckning: S2023/01513

Remissvar Statens tjänstepensionsverk (pdf,nytt fönster)

Yttrande över remissen Förslag på ändring av föreskrifter om civila myndigheters kryptoberedskap

Synpunkter på förslaget föreskrifter/allmänna råd

Tillämpningsområde

Paragraf 1

Dessa föreskrifter gäller för myndigheter som tilldelats säkra kryptografiska funktioner (signalskyddssystem), med undantag för Kustbevakningen, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets
forskningsinstitut, Myndigheten för totalförsvarsanalys, Fortifikationsverket och Försvarshögskolan.

SPV:s svar:

SPV har ingen kommentar till paragraf 1.

System och nycklar

Paragraf 2

Beredskapsmyndigheter ska ha förmåga att upprätthålla signalskyddsberedskap enligt 5-6 §§ på följande signalskyddssystem:

• MGM för krypterad faxtrafik
• MGL för krypterat tal
• MGS för krypterade filer

SPV:s svar:

Tillägget med ett nytt system kan innebära ytterligare utbildningsbehov
som inte fångats upp i den ”behovsinhämtning signalskydd 2024-2027”, som MSB utfört tidigt 2023. Detta medför ökade kostnader för myndigheterna i form av nedlagd arbetstid och resor mm. Den ökade resursåtgången som dygnet runt beredskap kräver innebär att fler personer behöver utbildas. SPV anser att kostnaderna för detta inte är försumbar. Tillgången till utbildningsplatser behöver också säkerställas. 

Paragraf 3

Övriga myndigheter ska ha förmåga att upprätthålla signalskyddsberedskap enligt 5-6 §§ på de signalskyddssystem i 2 § som de tilldelats.

SPV:s svar:

Se svar på paragraf 2.

Paragraf 4

För att kunna ta emot och sända krypterade meddelanden på de system som anges i 2 § ska signalskyddsnycklar som normalt nyttjas för samverkan användas.

SPV:s svar:

Inga synpunkter

Signalskyddsberedskap

Paragraf 5

Myndigheterna ska kunna ta emot och sända krypterade meddelanden helgfria vardagar mellan kl. 9 – 15:

• omedelbart på system MGM
• med en timmes varsel på system MGL och MGS.

På helgfria vardagar med förkortad arbetstid får signalskyddsberedskapen upphöra tidigast kl. 12.

SPV:s svar:

OK

Signalskyddsberedskap vid krissituationer och höjd beredskap

Paragraf 6

Vid krissituationer och höjd beredskap ska myndigheterna omedelbart kunna ta emot och sända krypterade meddelanden även utanför kontorstid. Dygnet runt när så krävs.

SPV:s svar:

För att underlätta för myndigheterna vore det önskvärt att det meddelas när en krissituation som kräver högre kryptoberedskap föreligger. Detta kan ske av MSB, sektorsansvarig myndighet eller annan. Syftet med ett sådant meddelande skulle vara att möjliggöra nödvändig bemanning och samsyn på krisläget. Om MSB inte anser det kan ske i denna föreskrift önskar SPV att det sker i annan vägledning.

Undantag

Paragraf 7

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får i enskilda fall och om det finns särskilda skäl medge undantag från tillämpningen av dessa föreskrifter.

SPV:s svar:

Inga synpunkter.

• Vår beteckning: MD 2023/224
• Er beteckning: MSB 2020-00648

Till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB

Remissvar 2020-00648 (pdf, nytt fönster)

 Yttrande över remiss av reviderade försäkringsvillkor för Statens tjänstereseförsäkring och Reseförsäkring

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har tagit del av reviderade försäkringsvillkor för Statens tjänstereseförsäkring och Reseförsäkring.

SPV har endast en synpunkt som gäller båda försäkringarna. I både Statens tjänstereseförsäkring och Reseförsäkring anges under rubriken 7 Egendoms-skydd, situationer då försäkringen inte gäller. Under punkten 11 står att
Kostnader som uppstår på grund av att den försäkrade utsatts för vid ID kapning eller bedrägeri undantas. SPV önskar ett förtydligande av om detta ska tolkas som att inga kostnader alls ersätts i dessa situationer, eller om det endast är förlorad egendom som avses.

I övrigt har SPV inga synpunkter på ändringarna.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter före-dragning av verksjuristen Karin Erixon.

• Datum: 2023-06-08
• Vår beteckning: MD2023/157
• Er beteckning: -

SPV:s yttrande (pdf, nytt fönster)

Yttrande på remiss - förslag till ändrade föreskrifter med anledning av nya regler om likviditetsverktyg för fonder

SPV lämnar inga synpunkter på förslagen, då de inte berör SPV:s verksamhet.

Detta svar har beslutats av chefsjuristen Jimmy Everitt.

• Datum: 2023-04-28
• Vår beteckning: MD2023/153
• Er beteckning: FI22-25593

Yttrande över utkast till lagrådsremiss: En modern dataskyddsreglering på socialförsäkringsområdet

Statens tjänstepensionsverk tillstyrker förslagen som lämnas i utkastet.

Detta yttrande har beslutats av chefsjuristen Jimmy Everitt.

• Datum: 2023-04-28
• Vår beteckning: MD2023/97
• Er beteckning: S2022/04816

SPV:s yttrande (pdf, nytt fönster)

Yttrande över betänkandet En ny statistik över
hushållens tillgångar och skulder (SOU 2022:51)

Inledning

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har tagit del av rubricerat betänkande. SPV lämnar nedanstående synpunkter på utredningens förslag.
I övrigt har SPV inte några synpunkter på förslagen i betänkandet.

Omfattning

Utredningen föreslår (kapitel 7.6.3 i betänkandet) att insamling ska ske av uppgifter om fysiska personers intjänade förmånsbestämda pensioner från arbetsgivare inom offentlig verksamhet som tryggas genom kontoavsättning. SPV uppfattar detta som att de arbetsgivare som avses inte bara är arbetsgivare som i nuläget är offentliga utan även arbetsgivare som bedrev offentlig verksamhet under tiden då intjänandet skedde. Detta är dock inte helt tydligt i betänkandet och SPV önskar därför att en skyldighet för SPV att lämna uppgifter formuleras på ett tydligt sätt vad gäller om även uppgifter om förmånsbestämda pensioner som intjänats hos tidigare offentliga arbetsgivare ska lämnas. Om så är fallet önskar SPV även tydliggörande av om det enbart är uppgifter om intjänade förmånsbestämda pensioner fram till tidpunkten för när arbetsgivaren inte längre var att anse som offentlig som ska lämnas.

I en senare del i samma kapitel konkretiseras det vilka typer av uppgifter som föreslås ska lämnas av SPV. Där anges att de uppgifter som ska samlas in i fråga om förmånsbestämda tjänstepensioner är pensioner från arbetsgivare inom offentlig verksamhet. Det kan därmed konstateras att det i denna del av förslaget inte ges uttryck för en begränsning vad gäller kretsen av arbetsgivare inom offentlig verksamhet till sådana arbetsgivare som använder tryggandeformen kontoavsättning. SPV
administrerar, så som indirekt framkommit ovan, bland annat förmånsbestämda pensioner för flera arbetsgivare som numera utgör bolag men som under den tid då pensionsförmånerna tjänades in utgjorde arbetsgivare inom offentlig verksamhet. Vissa av dessa arbetsgivare tryggar inte pensionsförmånerna genom kontoavsättning. Det framgår inte om utredningens avsikt är att föreslå att uppgifter om intjänade förmånsbestämda pensioner från sådana arbetsgivare som tryggar pensionsförmånerna på annat sätt än genom kontoavsättning ska exkluderas vid
insamlingen av uppgifter. SPV önskar att en skyldighet för SPV att lämna uppgifter formuleras på ett tydligt sätt vad gäller vilka arbetsgivare som avses.

Uppgifter som ska ingå

Utredningen föreslår att de specifika uppgifter som insamling ska ske av är pensionsberättigades personnummer, pensionsunderlag och pensionsgrundande tjänstetid. Om målet med insamlingen av uppgifterna är att ge en god bild av värdet på en persons tjänstepensionstillgångar kommer målet inte att uppnås genom att SPV lämnar uppgift om pensionsunderlag och pensionsgrundande tjänstetid. För att målet ska uppnås bedömer SPV att någon form av uppgift om intjänad förmånsbestämd pensionsrätt bör lämnas. SPV konstaterar att utredningen inte föreslår att SPV ska lämna någon sådan uppgift. Vidare upplyser SPV om att SPV har uppgifter som kan anses motsvara uppgift om intjänad förmånsbestämd pensionsrätt och som därmed ger en bättre bild av värdet på en persons tjänstepensionstillgångar än de uppgifter som SPV föreslås ska vara skyldigt att lämna. Mot denna bakgrund avstyrker SPV utredningens förslag att samla in uppgifterna pensionsunderlag och pensionsgrundande tjänstetid från SPV och föreslår istället att det vidare utreds vilken uppgift som bör lämnas istället.

Statistikområde

Tjänstepension är en viktig del av hushållens tillgångar. Betydelsen av tjänstepension, både för individens ekonomi och för samhällsekonomin, har ökat markant på senare år och kommer sannolikt fortsätta att öka. Emellertid består pensionssystemet av flera delar och för att möjliggöra en helhetsbild av både hushållens och samhällets ekonomi bör det inrättas en ett eget statistikområde för pensioner. SPV ansluter sig därför i denna del till de överväganden och förslag som lämnats av SCB i
Hemställan om ändring i förordningen (2001:100) om den officiella statistiken*

-------------

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Matilda Crone. I den slutliga handläggningen har även chefsjuristen Jimmy Everitt och leveranschefen Sofia Suomalainen deltagit.

* Hemställan om ändring i förordningen (2001:100) om den officiella statistiken (bilagan), beteckning A2021/2077 s. 28 f.

• Datum: 2023-04-14
• Vår beteckning: MD2022/407
• Er beteckning: Fi2022/03071

SPV:s yttrande Ds (pdf, nytt fönster)

Yttrande över betänkandet Rätt och rimligt för statligt anställda SOU 2022:8

Statens tjänstepensionsverk (SPV) har tagit del av rubricerat betänkande.

SPV lämnar, i enlighet med nedanstående, synpunkter på den delen av utredningens förslag som avser ändrade villkor för myndighetschefer (kapitel 7). I övrigt har SPV inga synpunkter på förslagen i betänkandet.

I kapitel 7 föreslås en ny chefsförordning. Till skillnad mot nuvarande chefsförordning föreslås förordningen inte innehålla möjlighet till inkomstgaranti utan istället uteslutande rätt till avgångsvederlag. Vederlaget ska kunna utges i högst två år och samordnas med 65 % av förmånstagarens vissa övriga inkomster. Avgångsvederlaget ska kunna bli föremål för jämkning.

Vissa skillnader mellan inkomstgaranti och avgångsvederlag

Det kan kommenteras att det finns vissa skillnader mellan nuvarande inkomstgaranti och avgångsvederlag utöver tidsperioden för utbetalning (4 respektive 2 år). En skillnad är att avgångsvederlag som betalas ut blir pensionsgrundande för den allmänna pensionen medan inkomstgarantin inte blir det. En annan skillnad är att inkomstgaranti värdesäkras under utbetalningstiden, vilket inte sker för avgångsvederlaget.

En ytterligare skillnad är att inkomstgaranti räknas om till en förmånsbestämd ålderspension[1] medan detta inte gäller avgångsvederlag. I sistnämnda fall föreligger istället rätt till ett fribrev. Efter den som har rätt till inkomstgaranti, och senare ålderspension, föreligger rätt till efterlevandepension. Sådan rätt saknas för den med rätt till avgångsvederlag och senare fribrev. Någon sådan rätt framgår inte heller av lydelsen i den föreslagna förordningen. En konsekvens av förslaget att ersätta inkomstgaranti med avgångsvederlag för den som uppnått 61 år är således att denne inte kommer att erhålla någon påföljande ålderspension eller rätt till efterlevandepension.

Villkor för rätt till avgångsvederlag (6 §)

Av utredningens förslag framgår att ett villkor för rätt till avgångsvederlag är att arbetstagaren vid anställningstidens utgång inte erbjudits fortsatt anställning i samma befattning. Samma lydelse återfinns i nuvarande chefsförordning.

SPV har i ett ärende om avgångsförmåner erfarit situationen att en myndighetschef beviljats tjänstledighet i slutet av förordnandet och påbörjat annan anställning. Det var därför, såvitt SPV förstår, inte aktuellt att erbjuda denne fortsatt anställning i samma befattning. Det blev då fråga om detta medförde att förutsättningarna för rätt till förmån var uppfyllda.[2]

Det är oklart för SPV om den uppkomna situationen var en engångsföreteelse i ett enskilt ärende. Om detta förhållande skulle kunna uppstå igen bör formuleringen inte erbjudits i en ny förordning övervägas ytterligare för att undanröja tveksamheter om huruvida rätt till avgångsvederlag föreligger i nämnda situation. 

Övre åldersgräns för avgångsvederlag (8 §)

Utredningen föreslår att den nuvarande inkomstgarantin slopas och ersätts med avgångsvederlag i högst två år, oavsett vid vilken ålder arbetstagaren avgår från anställningen. Avgångsvederlag föreslås kunna lämnas längst till 65 år.

Syftet med avgångsvederlag anges vara att skapa ekonomisk trygghet för arbetstagaren i den omställningssituation som kan uppstå efter att en chefsanställning avslutats. Den föreslagna övre åldersgränsen 65 år för avgångsvederlag motiveras i betänkandet enbart med argumentet att för den som uppnår den åldern kan försörjningen tryggas genom uttag av pension, bl.a. tjänstepension. Några ytterligare resonemang framgår inte. SPV ser det mer naturligt att utgångspunkten för ett resonemang om den övre åldersgränsen för föreslagen omställningsförmån är samma åldersgräns som gäller för sjukersättningen och i det allmänna pensionssystemet, d.v.s. 66 år från och med år 2023 och senare riktåldern. Och att det därefter identifieras vilka skäl som talar emot en sådan åldersgräns. SPV kan i sammanhanget konstatera att avgångsvederlag inte räknas om till en förmånsbestämd ålderspension på samma sätt som inkomstgaranti. Det finns således inte av det skälet anledning att knyta den övre gränsen för avgångsvederlag till den i avdelning II angivna pensionsåldern 65 år.

Oaktat ovanstående kan konstateras att såväl nuvarande som den föreslagna chefsförordningen är uppbyggd på det sättet att den knyter an till bestämmelserna i PA 16. Det är avtalsparterna som förhandlar om förändringar i PA 16. Även om pensionsåldern gällande avdelning II i dagsläget är 65 år är det okänt vad parternas förhandlingar under hösten kan, till följd av förändrade åldersgränser i bl.a. det allmänna pensionssystemet, komma att innebära i den delen. Det framstår därför lämpligt att invänta utfallet av dessa för att sedan överväga den övre åldersgränsen.

Bestämmelsen om minskning (10 §)

Av utredningens författningsförslag framgår att avgångsvederlaget ska samordnas med 65 % av förmånstagarens vissa övriga inkomster. I nuvarande chefsförordning minskas avgångsvederlag fullt ut med bl.a. de pensionsgrundande inkomster som förmånstagaren har, vilket framstår rimligt eftersom avgångsvederlaget utgörs av den pensionsgrundande lönen den sista anställningsmånaden i chefsanställningen. SPV ifrågasätter därför om utredningen verkligen avsett samordning med endast 65 % av inkomsterna. Att utfallet inte framstår rimligt blir extra tydlig i ett exempel där den tidigare arbetstagaren kort därefter får en ny chefsanställning enligt förordningen. Eftersom det saknas stöd i förordningen att stoppa utbetalningen av avgångsvederlaget[3] kommer myndighetschefen att få lön i anställningen samt avgångsvederlag minskat med 65 % av lönen, d.v.s. sammantaget ersättningar som härrör från anställningar enligt förordningen som överstiger nivån av en (1) anställning.

Bestämmelsen om jämkning (11 §)

Utredningen föreslår att bestämmelser om jämkning ska, på samma sätt som i nuvarande chefsförordning, framgå av den nya förordningen. Det kan naturligtvis övervägas huruvida det finns skäl med jämkningsregler när endast avgångsvederlag utges, vilken är begränsad till två år. Med hänsyn till att även avgångsvederlag enligt äldre förordningar, som också utges under längst två år, träffas av jämkningsbestämmelser så kan möjligen av det skälet argumenteras för ett införande av bestämmelser om jämkning trots slopandet av inkomstgaranti.

Utredningen föreslår att jämkning ska kunna ske om det är skäligt bl.a. om förmånstagaren förvärvsarbetar i väsentlig omfattning åt någon annan (exempelvis eget bolag) och inte tar ut skälig ersättning för detta arbete. Några överväganden i denna del framgår inte. Formuleringen ”i väsentlig omfattning” finns i nuvarande chefsförordning. Inte heller förarbeten till den bestämmelsen ger närmare vägledning vad som avses därmed.[4]

Syftet med bestämmelsen om jämkning är att säkerställa att samordningsreglerna inte kringgås. Med denna utgångspunkt har SPV i sin praxis gett omfattningen av den nedlagda arbetstiden betydelse men även vägt in andra faktorer, där det sker en bedömning om förmånstagaren genom sitt agerande har fått en högre förmån än vad som varit fallet om denne tagit ut ersättning i form av lön från bolaget för sitt arbete. Enligt SPV:s mening ger formuleringen i väsentlig omfattning sken av att graden av nedlagd arbetstid är avgörande för att jämkning ska bli aktuell och riskerar ge förmånstagaren uppfattningen att det är möjligt att arbeta i relativt hög utsträckning, och kunna skjuta upp sitt uttag av lön, utan att förmånen påverkas. Formuleringen framstår därmed som missledande för förmånstagaren. Den kan även ge uppfattningen att det är fördelaktigare att sluta att ta ut lön från bolaget, varigenom skapas utrymme för arbete av viss omfattning (d.v.s. i en omfattning som understiger ”i väsentlig omfattning”) utan att minskning blir aktuell. Lydelsen kan därmed ge en handlingsdirigerande effekt i motsatt riktning än den bestämmelsen syftar till. Den är dessutom svårförklarad och tillför inget i sak som inte ryms inom bestämmelsens skälighetsbegrepp. Om den nya förordningen ska innehålla jämkningsbestämmelser förordar SPV därför att begreppet i väsentlig omfattning slopas. SPV bistår gärna med ett utvecklat resonemang i denna del i den fortsatta beredningen av en ny chefsförordning.

Övergångsbestämmelserna till föreslagen chefsförordning

I utredningens förslag till övergångsbestämmelser anges i punkten 2 att genom förordningen upphävs förordningen (2016:411) om tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till myndighetschefer. I punkten 4 anges att bestämmelserna i förordningen (2016:411) om tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till myndighetschefer ska fortfarande tillämpas på den som får inkomstgaranti och på den som den 31 december 2022 hade en sådan chefsanställning som avses i den förordningen, om arbetstagaren i oavbruten följd fortsätter en sådan anställning.

Av punkten 6 i övergångsbestämmelsen till den nuvarande förordningen (2016:411) framgår följande:

6. Vad som föreskrivs i 14, 15, 19 och 20 §§ i denna förordning ska dock från och med det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016 tillämpas även på arbetstagare som får förordnandepension, chefspension, inkomstgaranti eller avgångsvederlag enligt de upphävda förordningarna
   - förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m.,
   - förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m., eller
   - förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning. Med beskattningsår avses beskattningsåret enligt 1 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Övergångsbestämmelsen innebär att bestämmelserna om jämkning, som infördes genom förordningen 2016:411, även tillämpas för den som uppbär förmåner enligt äldre förordningar. När förordningen 2016:411 upphör synes stöd saknas för att tillämpa bestämmelser om jämkning för den som uppbär inkomstgaranti eller avgångsvederlag, eller äldre motsvarande förmåner, enligt äldre förordningar. Detta gäller även bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och återbetalning (19 och 20 §§) eftersom motsvarande bestämmelser saknas i förordning 2003:55 och förordning 1995:1038.[5] Det torde därmed finnas behov av att omhänderta detta, exempelvis genom att införa en punkt i övergångsbestämmelserna till en ny förordning som anger att punkten 6 i övergångsbestämmelserna till förordningen (2016:411) om tjänstepension, inkomstgaranti och avgångsvederlag till myndighetschefer fortfarande ska gälla.

[1] Detta gäller de som omfattas av PA 16 Avdelning II, d.v.s. personer födda före 1988.
[2] SPV gjorde bedömningen att även om något faktiskt erbjudande om fortsatt anställning inte lämnats, förelåg inte någon omställningssituation i förordningens mening.
[3] Jämför 7 § om utbetalning av inkomstgaranti i nuvarande chefsförordning
[4] Se SOU 2011:81 Myndighetschefers villkor. Jämför även med framställning till riksdagen 2005/06:RS4 gällande inkomstgaranti till tidigare riksdagsledamöter, för vilka jämkningsbestämmelser först infördes.
[5] Vad gäller förordning 1991:1160 upphörde den sista utbetalningen i augusti 2022.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Maria Humla efter föredragning av verksjuristen Nilla Alestig. I beredningen har även HR-utvecklarna Marcus Granholm och Karina Jönsson samt utredarna Ylva Wiklund och Carina Elfvén deltagit.

Datum: 2022-09-05

Vår beteckning: MD2022/160

Er beteckning: Fi2022/01388

SPV:s yttrande SOU 2022-8 (pdf, nytt fönster)